Tyskland
Vårt grannland i söder har mycket att erbjuda om man är
tågintresserad, för att inte tala om vad som erbjudits förr! Jag har rest runt
i Tyskland ett flertal gånger. Jag hyser en svaghet för de olika
pendeltågssystemen (S-Bahn), framför allt för det i Berlin. När jag för några
år sedan började jobba på DB Regio Sverige AB med det tyska pendeltåget X420,
tog också intresset för ET 420 fart. En av höjdpunkterna var att få köra ett sådant tåg
i Stuttgart! Men Tyskland har mer att bjuda på än sina S-Bahnsystem! Häng med
på en resa!
Vi börjar i norr.
Kiel Hbf den 26 juni 1998. Ett litet, med dock, s.k. Reiterstellwerk gränslar spår 2 och ännu är det semaforer som gäller!
Hamburg Hbf på morgonen
den 13 juni 1989. Jag hade kommit med nattåget Alfred Nobel direkt från
Stockholm. För många tågluffare var det här som äventyret började på allvar, nu
var man "nere i Europa"!
Deutsche Bundesbahns
stolthet var elloket BR 103. Här står 103 108 på Frankfurt am Main Hbf den 13
juni 1989.
DB införde ett nytt
designprogram i slutet av 1980-talet, där loken målades orientrot och de
olika resprodukterna fick olika (pastell-) färger. 1997 var det dags igen, då
dagens Verkehrsrot infördes. 103:orna blev dock aldrig ommålade till Verkehrsrot,
utom ett lok. Den 24 juli 1997 stod orientröda 103 207 abfahrtbereit med
ett IC-tåg på Duisburg Hbf.
103:ornas ersättare
blev 101:orna, som sattes i trafik 1997. Här ses nylevererade 101 011 på Bonn
Hbf den 27 juni 1997.
En östdam i väst den 30 juni 1998.
DB:s stolthet idag är
höghastighetståget ICE. Här ankommer ICE 279 Berlin Hauptbahnhof, något
försenad, den 12 april 2008. ICE1-tågsätten (drivenhet typ 401 med
mellanvagnar) sattes i trafik 1991 och har en toppfart på 280 km/h.
Den senaste och tredje
generationens ICE körs bl.a. på Neubaustrecke Frankfurt/M - Köln i 300 km/h. Här lämnar ICE
720, med ändvagn 403 529 sist, stationen vid flygplatsen Köln-Bonn den 14 april
2008.
Köln Hbf den 9 mars 1997.
Det orientröda loket 111 131 med ett dubbeldäckartåg i regionaltågsmålningen från sena 1980-talet på Köln Hbf den 9 mars 1997.
Under de senaste åren har det skett en modernisering av fordonsflottan i Tyskland, inte minst i regionaltrafiken.
Delstaterna som upphandlar trafiken ställer krav på moderna fordon, oavsett om DB Regio eller något privat bolag bedriver trafiken.
Här står ett regionaltåg mot Koblenz via Lahntalbahn redo för avgång från spår 9 i Giessen den 13 april 2008.
Motorvagnstypen är en Talent, tillverkad av Bombardier med littera VT 643 hos DB.
Oceanblå/beige lok i Kassel-Bettenhausen i maj 1997. 150 079 och 151 146 växlar. Notera
semaforerna!
Einheitslok! 141 067 med
regionaltåg gör uppehåll på Kassel-Wilhelmshöhe den 1 april 2003. Notera de
ursprungliga frontlyktorna!
Bunte Bahn.
Det tog många år för DB AG att införa Verkehrsrot-målningen överallt.
Idag är DB:s tåg fårhållandevis enhetliga, men 1998 var bilden en annan.
Den 20 juli 1998 uppvisade detta regionaltåg, draget av 110 111, som synes en härlig blandning av färgsättningar, desstom med förflutet från både väst och öst...
Det i mitt tycke
snyggaste enhetsloket är 110 med Bügelfalte (pressveck), helst i blå
originalmålning. 110 440 ses här på Kassel Hbf den 1 april 2003. T.h. anas
ytterligare ett lok av samma typ och längst t.h. anas dieselmotorvagnståget VT
612.
Regionalbahn Kassels
(RBK) duospårvagn 705 på Kassel-Wilhelmshöhe den 13 april 2008. Denna spårvagn
körs både i innerstaden med 750 V likström och på DB:s spåranläggning med 15
000 V 16 2/3 Hz växelström. Denna typ av attraktiv spårtrafik kallas i
allmänhet för "Karlsruhe-modellen" och förekommer på flera orter i
Tyskland; Karlsruhe, Kassel, Nordhausen (spårvagnarna körs delvis på HSB spår),
Saarbrücken m.fl. I Kassel kallas systemet RegioTram. Spårvagnen kallas Regio Citadis och tillverkades av Alstom-LHB. En systervagn
provkördes i Sverige våren 2006.
Efter murens fall 1989
började de båda tyska statsbanorna så sakteliga att föras samman. 1994 bildades
slutligen DB AG och DB och DR slogs samman. Kritiker till återföreningens
genomförande menar att Västtyskland "annekterade" Östtyskland och att
allt som kom från öst därmed skulle vara dåligt. Det finns givetvis andra
synsätt också. På järnvägens område blev strukturomvandlingen störst i forna
DDR, många olönsamma järnvägslinjer lades ner, personal sades upp,
DR-personalen fick samma uniform som DB 1991, DR-fordonen fick byta nummer etc.
Dock skedde en översikt av dragfordonsparken och många f.d. DR-lok ses idag
över hela Tyskland, och vice versa. En fordonstyp som var utbredd i
Östtyskland, men inte i väst, var tvåvåningsvagnen. Sedan återföreningen har
tvåvåningstågen spritts över hela Tyskland och förekommer i regionaltåg i stort
sett överallt. Här ankommer ett tvåvåningståg med manövervagn främst
Kassel-Wilhelmshöhe den 1 april 2003. Även i Sverige finns numera
tvåvåningståg, eller dubbeldäckare som de också kallas. Här är de dock färglöst
grå...
Två bilder från
museibanan Hessencourrier den 13
juli 1997. På bilden ovan växlar 50 3691 i Naumburg och på bilden nedan
inväntar museitåget att ordinarie spårvagn på linje 5 ska ankomma till
stationen Großenritte. Därefter kan ångtåget fortsätta till Kassel-Wilhemshöhe
Süd.
Kassel-Naumburger Eisenbahns diesellok DE 201 växlar i Baunatal vid Volkswagens fabrik i juni 1997.
Ett av DB:s vanligaste
diesellinjelok idag är BR 218 (ursprungligen V 160). Loken tillverkades mellan
1971 och 1979 och utgör än idag, tillsammans med 232:orna, ryggraden i DB:s
diesellinjeloksflotta. Här passerar 218 415 med ett tvåvåningståg i kroken
hållplatsen Frankfurt/M-Galluswarte den 10 maj 2006.
Ännu en Bügelfalte!
110 388 väntar på avgång från Frankfurt/M Hbf den 21 juli 1998.
Det traditionslackade
flersystemsloket 181 206 har just ankommit Frankfurt/M Hbf den 10 maj 2006.
En bild från
”Karlsruhe-modellens” hemvist. Ett tåg på linje S4 mot Baden-Baden ankommer
till Bretten från Eppingen den 30 juni 1997.
Nästan i andra änden av linjen ligger Rastatt.
Här håller den nya Regio Bistro-vagnen 845 på stationen den 29 juni 1998.
Vid det tillfället var det dock ingen serveringen ombord.
En av de tidigare järnvägssträckorna som ställdes om till Stadtbahn var linjen ut till Hochstetten.
Den elektrifierades med 750 V likström. Den 29 juni 1998 ska vagn 555 (med panoramadel i mitten!) strax ta sig tvärs igenom staden ned till Bad Herrenalb.
Albtal-Verkehrsgesellschaft (AVG) har sitt ursprung i den privata (och tidigare smalspåriga) Albtalbahn.
Idag bedriver AVG Stadtbahn-trafiken i Karlsruhe, inom ramen för Karlsruher Verkehrsverbund (KVV).
AVG bedriver också godstrafik. När Albtalbahn moderniserades köpte man in stiliga ledvagnar från Düwag.
Här håller vagn 110 på stationen Ettlingen Stadt med ett extratåg den 29 juni 1998.
Invid Albtalbahnhof i Karlsruhe står det smalspåriga loket DEBG 2 uppställt som minnesmärke.
Idén med
”Karlsruhe-modellen” är att man kör med spårvagn på både spårväg och järnväg.
Här flankerar två Stadtbahn-vagnar en "vanlig" spårvagn utanför Karslruhe Hbf den 29 juni 1998.
Neustadt (Schw) i juni
1989. Silberlinge, gröna enhetslok, semaforer... Jojo!
Den 10 mars 1993 lämnar
ett sprillans nytt Pendolino-tåg (med VT 610 002 sist) Nürnberg Hbf på väg mot
Hof.
Under tiden då Tyskland
var delat låg Kassel inte långt från den inomtyska gränsen. I takt med tiden
suddas skillnaderna mellan öst och väst ut, åtminstone på det materiella
planet. 1997 var den tyska järnvägen rätt så bunt, framför allt när det
gällde mängden olika målningar som lok och vagnar var begåvade med. Den 29 maj
1997 blir lokföraren på 143 152 avlöst av sin civilklädde kollega i Eisenach i
Thüringen i östra Tyskland. 143:orna (ursprungligen 243) var DR:s moderna
standardlok som tillverkades under större delen av 1980-talet av LEW (Kombinat
Lokomotivbau-Elektrotechnische Werke "Hans Beimler", idag en del av
Bombardier) i Henningsdorf utanför Berlin. Som synes hade inte DB:s nya
designprogram hunnit så långt då; tågsättet bestod av "ren"
DR-materiel och andra vagnen från lok hade ett förflutet som Städte-Express-vagn.
Deutsche Reichsbahn i
DDR skaffade 1963 ett nytt snabbgående motorvagnståg VT 18.16, från 1970 SVT
175 "Görlitz". Helt klart var tågets formgivning inspirerad av flera
av ingenjör Kruckenbergs skapelser... Det gick bl.a. i "Berlinaren"
Malmö C–Berlin. På bilden ses tåget i Malmö den 6 april 2003, i samband med en
avskedsresa innan revisionsfristen gick ut.
Saalfeld (Saale) den 22
april 1993. Förr härskade här ångloken 015 (Reko-01). Idag är banan
(åter) elektrifierad. T.v. om plattformen syns ett "U-Boot"-lok, BR
219, tidigare 119.
1993 var Deutsche
Reichsbahns sista år. Vid årsskiftet 1993/94 sammanslogs DR med västtyska
Deutsche Bundesbahn och Deutsche Bahn AG bildades. Här står DR 155 248
(tidigare BR 250) vid Bahnbetriebswerk Leipzig Hbf West den 22 april
1993.
Idel ex-DR-fordon i
Leinefelde den 31 maj 1997. Ett regionaltåg med en tvåvånings manövervagn typ
DBqz776 och en langer Halberstädter skjuts framåt av en 228:a
(tidigare DR V 180/118). Detta var en av 228:ornas sista ordinarie tjänst i
DB:s regi.
Halberstadt den 1 juni
1997.
Den 1 juni 1997 har
loket 171 009 just gått runt sin enda tvåvåningsvagn i Michaelstein, på väg
från Blankenburg (Harz) till Königshütte. Ombord fanns ca 10 resande, varav
merparten var turister eller järnvägsentusiaster... Den branta Rübelandbahn
elektrifierades på försök med 25 kV 50 Hz på 1960-talet och en sexaxlig variant
av DR E11/E42 (idag 109/142), kallad E251 (senare 251/171) tillverkades av LEW
i Henningsdorf. Banan var (och är) elektriskt helt isolerad från Tysklands
övriga 15 kV-nät. På senare år har DB kört med moderna 185- och 189-lok, men
2005 stängdes strömmen av. Idag bedrivs godstrafiken på Rübelandbahn med
diesellok, bl.a. från Havelländische Eisenbahn
(HVLE), men den elektriska utrustningen förnyas nu och eldriften togs i drift igen
våren 2009. Persontrafiken lades ned 1999.
Två Ferkeltaxen
i Wolkramshausen den 27 april 1997.
"Ludmilla"
232 450 med ett InterRegio-tåg i Wernigerode den 27 april 1997. Loktypen
(ursprungligen DR 132) är Tysklands kraftigaste dieselelektriska, med en effekt
på 3 000 hkr. Loken tillverkades av lokomotivfabriken "Oktoberrevolution"
i Lugansk i dåvarande Sovjetunionen, idag Ukraina. InterRegio-tågen blev mycket
populära när de infördes 1988 i Tyskland, men DB valde sedermera att reducera
antalet "koncept", varför IR fick stryka på foten. Det sista tyska
IR-tåget kördes 2006, men många av relationerna är kvar idag, antingen som
InterCity eller RegionalExpress.
Harzer
Schmalspurbahnen
Smalspåriga (1 000 mm)
Harzer Schmalspurbahnen (HSB)
i centrala Tyskland bildades 1993 efter att bana, fordon och fastigheter
överläts till lokala och regionala intressen från Deutsche Reichsbahn. Detta
var ett led i utförsäljningen av tidigare östtysk statlig egendom, parallellt
med omdaningen av de tyska järnvägsförvaltningarna Deutsche Bundesbahn resp.
Deutsche Reichsbahn inför skapandet av Deutsche Bahn AG. Harzbanorna låg tidigare i västra delen
av DDR, nära gränsen till Västtyskland. Idag är HSB är ett synnerligen
välmående företag, som fortfarande bedriver en stor del av trafiken med ånglok.
På bilden ovan ses tre påeldade ånglok samtidigt i dimman på Brocken station
den 27 april 1997. Loken är tillverkade 1956 av VEB Lokomotivbau "Karl
Marx" i Babelsberg utanför Berlin.
Med Volldampf kämpar sig 99 7240 uppför 50-promillesstigningen från Drei Annen Hohne upp mot Brocken den 1 juni 1997.
99 7245 kolas med hjälp
av en elektrisk (!) kran i Wenigerode den 27 april 1997, samtidigt som 99 222
med nostalgitåg ångar ut från stationen.
99 7240 gör rundgång i
Wernigerode den 23 oktober 2000.
99 7238 med tåg rullar
in på stationen i Drei Annen Hohne den 23 oktober 2000.
I ett försök att
rationalisera driften på DR:s smalspåriga järnvägar inleddes ett
ombyggnadsprogram, där normalspåriga V 100-lok byggdes om till sexaxliga
smalspårlok. Från början skulle ca 30 lok byggas om, men det blev bara 10.
Eftersom loken blev väldigt höga kallas de för "Harzkameler". På
bilden gör 199 877 rundgång i på den ödsliga stationen i Hasselfelde på
eftermiddagen den 28 april 1997. På återresan mot Nordhausen var jag den ende
resenären, åtminstone till Stiege...
Bahn Berlin
Ett klassiskt
Stadtbahn-tåg! BVG ET 275 589 på Berlin-Zoologischer Garten den 5 november
1989. Bara fyra dagar senare föll Berlinmuren, men då var jag hemma i Sverige
igen...
1997 var sista året som
475:orna gick i ordinarie trafik. Här gör ett tåg på linje S2 uppehåll på
Papestraße den 8 maj 1997. Idag är stationen här om- och tillbyggd till
oigenkännlighet och heter numera Berlin-Südkreuz.
DR moderniserade och
rekonditionerade (Reko) ett antal ET 275, som efter ombyggnad fick littera ET
276.1 (senare 476). De kallades för Nietenrekos, eftersom större delen
av vagnskorgen var nitad. Den första enheten togs i trafik 1979 och den sista
476:an togs ur trafik år 2000. På bilden ses ett 476-tåg ankomma Lehrter
Stadtbahnhof från Friedrichstraße den 11 maj 1997. Detta var tidigare
gränsområde och Lehrter Stadtbahnhof var den sista stationen i Västberlin.
Berlinmuren gick under bron vid Humbolthafen och parallellt med Stadtbahn bort
mot Friedrichstraße, som var (ö)känd som gränsövergång. Idag ligger här Berlin
Hauptbahnhof och miljön har förändrats en hel del.
Följer man Ringbahn
från Südkreuz runt till Berlins norra stadsdelar, kommer man till pendangen Nordkreuz.
Här sammanstrålar järnvägslinjerna från norr och nordväst och fortsätter på
Ringbahn eller, för S-Bahns del, även på Nord-Süd-Bahn. Bilden är tagen från
Bösebrücke. Denna bro utgjorde gränsövergången Bornholmer Straße på den tiden
då Berlin var delad. Husen t.v. befinner sig i f.d. Östberlin och träden t.h.
om S-Bahn-stationen Bornholmer Straße ligger i f.d. Västberlin. Järnvägen
förändrades också kraftigt i detta område, till följd av att Berlinmuren
byggdes. Spårområdet var gränsområde. På bilden ses ett 475-tåg, förmodligen på
linje S10, på väg söderut mot Ringbahn. DR byggde en ny förbindelse mellan
Ringbahn och linjen mot Pankow och vidare mot nordost (och vidare till Berlins
yttre järnvägsring), för att komma runt Västberlin. Kurvan kalldes för
"Ulbrichtskurve", efter SED:s dåvarande partiordförande.
S-Bahnstationen Bornholmer Straße låg mitt i gränsområdet och var stängd, och
västberlinska S-Bahntåg fick passerade förbi utan uppehåll. När bilden togs i
maj 1997 pågick arbetena för fullt för att återskapa och förnya
spåranläggningarna i området.
Bornholmer Straße sedd
norrifrån från hytten på Panorama S-Bahn den 29 oktober 2000. T.v. ses ett Coladose-tåg
vid den provisoriska plattformen som öppnades efter att muren fallit. Bron över
spåren är Bösebrücke som nämns ovan.
Nordsüd-S-Bahn utgör en
viktig tvärförbindelse. Strax norr om Nordbahnhof dyker den ner i tunnel och
kommer upp igen söder om Anhalter Bahnhof. Sträckan stod helt klar 1939. Bara
några dagar före Tysklands kapitulation i maj 1945 sprängde SS-trupper
tunneltaket där banan går under Landwehrkanal och hela tunneln, inklusive stora
delar av Berlins tunnelbana, vattenfylldes. 1947 kunde tunnelsträckan tas i
bruk igen. Under Berlins delning kom större delen av tunnelsträckan att hamna
under Östberlin, men tågen var genomgående mellan Västberlins södra och norra
delar. Endast Friedrichstraße var öppen som gränsövergång och övergång mellan
Västberlins S- och U-Bahnnät, de övriga tunnelstationerna stängdes och blev
”spökstationer”. Helt tomt på folk var de dock inte; DDR:s gränstrupper
bevakade stationerna noga. Efter murens fall återöppnades stationerna
successivt, en del efter en lång tids renovering. På den övre bilden ses
Nordbahnhof (tidigare Stettiner Bahnhof) i oktober 2001 och på den undre bilden
en (tyvärr) suddig bild från Unter den Linden i september 1990, strax efter att
stationen återöppnats. För den som vill veta mer rekommenderas boken Nordsüd-S-Bahn Berlin.
En "eleganter
Rundkopf" på S8 mot Grünau i Birkenwerder den 26 oktober 2000. Den sista
ET 477 togs ur trafik i november 2003. Obs! att spåret både är försett med
strömskena för S-Bahn (likström) och kontaktledning ovanför (växelström), en
inte helt vanlig och heller inte oproblematisk kombination.
BR 480 utvecklades för
Västberlins S-Bahnnät. Fyra förseriefordon levererades 1986-87 och
serieleveransen tog vid 1990. Även DR kom att beställa ett antal 480:or. Här
ses två 480-tåg i Lichterfelde Ost den 11 maj 1997. Trafiken lades ned på
Anhalter Bahn mellan Priesterweg och Lichterfelde Süd i januari 1984, i samband
med att BVG tog över S-Bahntrafken i
Västberlin. 1995 återöppnades linjen till Lichterfelde Ost. Sedermera har den
förlängts till Teltow och även regional- och fjärrtåg trafikerar sträckan igen.
Ett S-Bahn-tåg rullar
in på Bahnhof Friedrichstraße den 12 april 2008. Tåget är av typen BR 485, som
ursprungligen levererades till Deutsche Reichsbahn i dåvarande DDR. Från början
var de rödmålade med svart fönsterband och kallas därför populärt för Coladosen
(colaburkar). De som inte skrotas lackas nu om i den traditionella röd/gula
målningen.
Coladosen lämnar plattform A på Ostkreuz på
väg mot Warschauer Straße den 11 maj 1997. Dessa spår utgör förbindelsekurva
mellan Südring och Stadtbahn. För närvarande pågår omfattande ombyggnads- och
renoveringsarbeten vid Ostkreuz. När allt är klart år 2010 kommer inte
plattform A att finnas kvar.
Arvtagaren till de
gamla motorvagnarna är BR 481/482, tillverkade av Bombardier. Totalt 500 Halbzüge har levererats mellan 1996 och
2004, inalles 1 000 vagnar. I och med att den sista enheten har levererats har
förnyelsen av vagnparken avslutas, för den här gången. Här ses ett Vollzug på
linje S7 mot Potsdam Hbf i Charlottenburg den 27 oktober 2001. Notera DB-loggan
som nu även återfinnes på Berlins S-Bahntåg. Den traditionella färgsättningen
råder man dock inte på!
Bahn-motorvagnståget ET 420
Detta tyska elmotorvagnståg
utvecklades i slutet av 1960-talet för S-Bahnsystemen i München, Rhein-Ruhr, Stuttgart
och Rhein-Main. 480 exemplar har tillverkats under åren 1969-1997. Mer
information om ET 420 hittar du på ET420-Online. Från 2002 och till slutet av 2005 fanns även
15 enheter från München i trafik i Stockholm som X420. Här nedan visas några bilder från
München, Frankfurt/Main och Stuttgart.
Den första 420-enheten,
420 001 i depån München-Steinhausen den 4 april 2003. Denna enhet har bevarats
och rustats upp av frivilliga krafter i föreningen IG S-Bahn München
e.V. och används som museifordon. Enheten fördes över till DB Museums
samlingar efter att den sista ET 420 togs ur trafik i början av december 2004.
En ändvagn från den "urblå" enheten 420 002 har också bevarats av Deutsches Museum. I
och med detta var kapitlet ET 420 slut i München. En drygt 30-årig epok var
till ända.
420 047 bromsar in i
Neuperlach Süd i januari 1993. Denna enhet hamnade senare i SL:s
pendeltågstrafik som X420 047.
420 095 väntar på tågmöte i Seefeld-Hechendorf den 17 januari 1993.
Denna vackra dag blev det runt 20 grader varmt!
Enheten var tilltänkt att flyttas till Stockholm om SL hade valt att utnyttja sin option på ytterligare 15 enheter.
420 150 på linje S2 mot Holzkirchen på München Ostbahnhof den 27 januari 1993.
Tåget byter körriktning och den avlöste lokföraren (iförd tyrolerhatt!) har just lämnat tåget för en välbehövlig rast.
Idel ET 420 på vändspåren för S-Bahn på München Ostbahnhof på eftermiddagen den 27 januari 1993.
En av de få enheterna i München som aldrig målades om i DB:s verkehrsrot var 420 052.
Här ses den urblekta enheten närma sig Hackerbrücke den 5 april 2003.
420 176 på linje S8 håller vid Hackerbrücke den 26 februari 1993.
I samband med att Münchens nya flygplats invigdes förlängdes även S-Bahn dit.
Ett antal 420-enheter anpassades för flygplatstrafiken och fick en avvikande målning som stämde överens med flygplatsens designprogram.
Efter att 420-trafiken upphört i München renoverades enheten, målades verkehrsrot och förflyttades till Rhein-Ruhr med Essen som hemstation.
Den står numera avställd som reservdelsförråd och kommer nog att skrotas inom kort.
Det är troligt att ET 420 komer att vara i trafik längst på Stuttgarts S-Bahn, eftersom de senast levererade enheterna (tillverkade 1990-97) går i trafik där.
Här ses 420 933 och 420 940 pausa i depån i Plochingen den 12 juli 2005.
420 818 sist i tåg på linje S2 lämnar Frankfurt (Main) Hbf den 21 juli 1998.
Enheten hörde till de som målades om i Verkehrsrot först.
420 260 på linje S8 lämnar Frankfurt (Main) Sportfeld (idag Stadion) den 10 maj 2006.
Ett S-Bahn-tåg på linje
S3 mot Bad Soden rullar in i Rödelheim (norr om Frankfurt am Main) den 14 april
2008. Främst går 420 316 med nya LED-strålkastare.
Efterträdaren till ET 420 är ET 423. Dessa tågsätt har ersatt 420-motorvagnarna på bred front.
I München har ET 423 ersatt ET 420 helt och hållet och i Stuttgart- och i Rhein-Main-områdena har undanträngningen varit påtaglig.
Här ses 423 907 i Bad Homburg v.d. Höhe, norr om Frankfurt am Main, den 14 april 2008.
Bahn med lok
DB 143 102 i
originalmålning i Radebeul-Ost utanför Dresden den 24 augusti 1999. T.h.
skymtar det smalspåriga ångtåget till Radeburg. I DDR:s större städer utom
Berlin anordnade DR S-Bahnsystem med lok och tvåvåningsvagnar. Detta består än
idag i Dresden, Leipzig, Halle, Magdeburg och Rostock.
DB 141 436 och DR 143
598 på Nürnberg Hbf den 10 mars 1993. DR hyrde ut ett antal 143:or (tidigare:
243) till DB strax efter återföreningen. En del av dessa anpassades för S-Bahn
i Nürnberg och i Rhein-Rhur.
Stadtbahn
Köln/Bonn
Spårvägs- och tunnelbanenäten i Köln
och Bonn är sammanbundna via två förortsjärnvägar; Rheinuferbahn (linje
16) och Vorgebirgsbahn (linje 18). Trafiken sköts av Stadtwerke Bonn (SWB)
och Kölner Verkehrs-Betriebe (KVB), på uppdrag av Verkehrsverbund Rhein-Sieg (VRS). Spåranläggningarna tillhör Häfen
und Güterverkehr Köln (HGK), som bedriver godstrafik på delar av nätet
(framförallt till raffinanderianläggningarna i Godorf). Anslutning till DB:s
spår finns i Köln-Hafen, Brühl och Bonn-West.
Man använder vagnar av typen Stadtbahn B, en
Duewag-konstruktion som utvecklades för just denna trafik. Stadtbahn B-vagnar
återfinnes i många (väst-) tyska städer och i olika varianter. Vagnarna har
högt golv, men vid låga plattformar fälls golvet vid dörrarna ned och bildar en
trappa! De är tvådelade med en led på mitten och har tre boggier.
Maxhastigheten är
De båda linjerna kan enklast beskrivas som tunnelbana,
spårväg och järnväg i ett. De olika avsnitten har sina trafikregler och
signalsystem, men vagnarna är desamma! Här finns mer information om
trafiksystemen på banorna.
Ett tåg mot Köln
ankommer Wesseling den 23 juli 1998.
Ett tåg mot Bonn
ankommer Urfeld den 8 mars 1997.
KVB 2201 lämnar
Bonn-West den 27 juni 1998 på väg mot Köln via Brühl på Vorgebirgsbahn (linje
18). T.v. ses DB:s spåranläggning.
Samma dag ankommer SWB 7577 Bonn West med ett tåg på linje 68 på sin väg mot Bonn Hbf.
T.v. i bakgrunden ett av DB:s ICE-tåg.
Spårväg
och tunnelbana
BVG:s K4TD-spårvagnar i hörnet Prenzlauer
Allee/Mollstraße i Berlin den 9 maj 1997.
Tunnelbanestationen
Olympiastadion i Berlin den 23 april 1993. T.v. ett Kleinprofil-tåg typ
A3 med västberlinskt förflutet och t.h. ett dito typ G (”Giesela”) med
östberlinskt förflutet.
Spårvägshallarna i
Schöneiche sydost om Berlin den 11 maj 1997. Schöneiche-Rüdersdorfer
Straßenbahn trafikerar linje 88, som utgår från S-stationen i
Friedrichshagen och fortsätter via Schöneiche till Rüdersdorf. I mitten ses
museivagn 73.
Huvudstaden i delstaten
Brandenburg är Potsdam, som ligger sydväst om Berlin. Ett spårvagnståg,
bestående av tvenne Tatra KT4D, har just kört igenom Nauener Tor in på
Friedrich-Ebert-Strasse den 7 maj 1997. Till höger stadsdelen Holländisches
Viertel.
I samband med den
tionde Documenta-utställningen i Kassel 1997 reklamerade två spårvagnar för
konsttidskriften Art. Ganska stiligt!
1997 firade även KVG 100-årsjubileum. Den 12 juli var det stora
festlighet med bl.a. öppet hus i vagnhallarna och en spårvagnsparad genom
staden. Här har hela kolonnen hunnit fram till Königsplatz. Främst en
hästspårvagn från spårvägens ungdoms dagar och sist i kön anas en modern
låggolvspårvagn. Däremellan återfanns Kassels olika spårvagnstyper genom
historien.
Till sist en bild från
Grünwald i München den 7 mars 1993. MVG
vagn 2004 på linje 25 står redo att återvända till Sendlinger Tor i
innerstaden.
Senast uppdaterad: 2009-05-24
Webbmästare Johan Hellström
©Johan Hellström 2004-2009