TGOJ och NKlJ

Svenska persontåg Hem

TGOJ och NKlJ hade flera saker gemensamt; de byggdes för att transportera malm- järn- och skogsprodukter från bruken i inlandet till större hamnar, de präglades länge av en hög innovationskraft, och persontrafiken var snarast ett "nödvändigt ont"; godstrafiken var viktigast. Båda banorna förblev länge en del av ett företagsinternt logistikflöde, utan aktiv statlig inblandning (TGOJ förstatligades snarast slumpmässigt). De förnyade sin rullande materiel under 1950- och 1960-talen, och i persontrafiken sattes snarlika elektriska räslbusståg in.

TGOJ

TGOJ bedrev främst godstrafik, men man bedrev också en ganska omfattande persontrafik, dels på den egna banan, men också i samtrafik med SJ på SJ:s banor. Invid lokstallet i Eskilstuna fanns rälsbussuppställningen, kallad "RBS" (rbs = rälsbuss). Benämningen på uppställningsplatsen levde kvar ända tills att den nya Gredbydepån uppfördes, då området omdanades helt. Närmast kameran stod den 20 oktober 1998 SJ-målade TGOJ X21-6. I bakgrunden de två VL-målade X20-enheterna. De fick denna målning i samband med trafikuppdrag för Västmanlands Lokaltrafik och kallades för "Maja Gräddnos". När jag tog den bilden kunde jag väl aldrig drömma om att dessa rälsbusståg skulle användas i SL:s pendeltrafik fyra år senare!

Ursprungligen var TGOJ:s rälsbussar målade i denna grågröna färgsättning, vilket gav dem smeknamnet "kålmaskar". Här ses Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum (GBBJ) Yoa202 7 i Gävle den 14 september 2002.

I början av 1970-talet fick rälsbussarna denna orange färgsättning, med Grängeskoncernens logga i fronten. Den togs bort i samband med att SSAB bildades i slutet av 1970-talet. Rälsbussarna förblev orange, tills de målades om i SJ:s blå eller VL:s vita färgsättning (jmf. ovan.). Här ses Sörmlands Veteranjärnväg X21-9 på Järnvägsmuseet i Gävle den 9 september 2017.

Som jämförelse en bild från "RBS" i oktober 2007. Spåren användes då ännu för motorvagnsuppställning, men "rälsbussarna" hade blivit tyngre, bredare och högre... I samband med att Gredbydepån byggdes, försvann "RBS" som separata uppställningsspår, och istället lades spåren in till underhållsverkstaden här.

Den sista trafikuppgiften för TGOJ-rälsbussarna var som insatståg i SL:s pendeltågstrafik. Här ses TGOJ X23 201 i Tumba den 30 augusti 2001.

X21-6 + X23 201 i Flemingsberg den 30 augusti 2001 efter ankomst från Tumba som tjänstetåg.

Tåget kallades även föga smickrande för "Scudmissilen". Här ses X23 201 + X20 203 ankomma Tumba den 25 januari 2002.

X20 203 i Tumba samma morgon. Det sista TGOJ-tåget i SL:s regi kördes i december 2002. Enheterna är bevarade hos Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum.

TGOJ X21-6 utanför lokstallet i Eskilstuna den 4 mars 2002.

Nordmark–Klarälvens Järnväg (NKlJ)

NKlJ var en smalspårig järnväg (spårvidd 891 mm) i Värmland, som sträckte sig i en båge från Filipstad, via Hagfors, Munkfors, Deje och Karlstad till Skoghall vid Vänern. Banan elektrifierades på 1920-talet med 11 kV/16 2/3 Hz växelström. Mer information om banan finns på Historiskt.nu. Persontrafiken vid NKlJ lades ned 1964 och godstrafiken lades slutligen ner 1990, förutom mellan Karlstad och Skoghall, som med normalspår är en viktig förbindelse till pappersbruket i Skoghall. I Hagfors finns ett litet järnvägsmuseum. Persontrafiken bedrev tidigare med bl.a. rälsbussar. T.h. den klassiska Hilding Carlsson-rälsbussen Yop 55 och t.h. elrälsbusståget Uddeholmaren litt. Yoap, även det tillverkad av Hilding Carlsson.

En stor del av personvagnarna som gick på NKlJ är bevarade på olika museijärnvägar i Sverige. Här ses NKlJ C 22 i Lenna på "Lennakatten" den 7 juni 1992.

Svenska persontåg Hem