Farligt gods på järnväg

Svenska godståg Hem

Vad kan få en att börja forska, eller åtminstone börja fördjupa sig i ett ämne eller sakområde? Det kan ju finnas flera orsaker, och jag har genom åren ofta "snöat in mig" mer i ett ämne eller sakområde, efter att ha fått upp ögonen för det, på ett eller annat sätt. Jag "halkade in" på området transport av farligt gods i slutet av 1990-talet, när jag fick uppdraget att förvalta dåvarande Nordwaggons cisternvagnsflotta (några av dem visar jag längre ner på sidan). Eftersom kunderna i huvudsak transporterade farligt gods i vagnarna, behövde jag lära mig mer, och passande nog dök möjligheten upp till utbildning och examination till säkerhetsrådgivare. Jag fick också möjlighet till att stifta närmare bekantskap med flera sakkunniga inom denna "ankdamm", bl.a. genom Svenska Privatvagnsföreningen (SPF). Jag insåg snabbt att här fanns ett mindre nischområde inom ett annat (givet att man betraktar järnvägen som ett nischområde...), med en historik som var nog så spännande! Efter en period i yrkeslivet med mindre direktkontakt med farligt gods, blev det åter mer påtagligt när jag började på Hector Rail år 2016. Så småningom blev det aktuellt med en "avrostning" inom ämnet, och sedan 2019 är jag återigen säkerhetsrådgivare.

Rätt tidigt insåg jag, att det förefaller vara rätt skralt med forskning kring (järnvägs-) transporter av farligt gods, inte minst när det handlar om regelverkets utveckling. Visst, en sökning på "Godsvagn tank" på DigitaltMuseum ger många intressanta träffar för den järnvägshistoriskt intresserade, men varför såg vagnarna ut som de gjorde, och vad styrde detta?

Det som kanske mest bidrog till att jag började rota djupare i detta tämligen avgränsade område, var frågan från en god bekant i branschen; "När infördes egentligen kravet på orange band runt cisternen på gasvagnarna?" Ja, när dök det upp? Det måste ju gå att ta reda på rätt enkelt, eller? "Alla" som ägnar sig åt modelljärnvägshobbyn och kör "epok III" med tyskt tema kan ju konstatera att där finns det orange bandet, men inte om man kör "svenskt" i samma epok. Kanske skulle jag börja "rota" där? Se vidare nedan!

På järnvägen transporteras farligt gods på många sätt, men kanske främst i cisternvagnar och tankcontainer. I Sverige ägdes majoriteten av cisternvagnarna av industrier och vagnbolag, s.k. privatvagnar. Företagen organiserades sig 1952 i Svenska Privatvagnsföreningen (SPF), vars historia har jag beskrivit i en artikel i SJK:s tidskrift Tåg.

Ämnet "farligt gods-transporter på järnväg" är trots sin avgränsning ändå ett omfattande område; allt från krav på förpackningar och andra behållare, märkning, etikettering, dokumentation etc. Alla delar inom regelverket har ju sin historia och bakgrund, och kunde vara ett separat forskningsområde i sig... Jag tänkte här försöka bena ut några regelverksfrågor, kopplat till märkning och etikettering av vagnarna, både nationellt och internationellt, och hur regelverket för inrikes transporter successivt anpassades och harmoniserades med det internationella. Som sagt; för att förstå nutiden, måste vi blicka tillbaka i historien!

Farligt gods-regelverkets historiska utveckling

Transporter av farligt gods på järnväg har funnits ända sedan järnvägen byggdes. På 1890-talet skapades regler för internationell transport av farligt gods på järnväg; RID (Règlement concernant le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses), vilka fanns som bilaga I till Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM). CIM är i sin tur en bilaga till Fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980 (COTIF). Nationellt gällde länge olika regler, men successivt utvecklades regelverket, dels för att ha lika regler för nationella och internationella transporter, dels för att i möjligaste mån skapa en harmionisering mellan transportslagen. En viktig del av harmoniseringsarbetet leds av FN, som ger ut de s.k. FN-rekommendationerna, även kallat "den orange boken", som utgör grunden för all utveckling av bestämmelser om farligt gods, oavsett transportslag. Det orangefärgade omslaget till FN-rekommendationerna anses vara anledningen till att orange blivit ett signum för farligt gods!

I Sverige reglerades inrikes farligt gods-transporter i SJF 620 Godstransportföreskrifter (Gtf) fram till 1963, då de flyttades över till en separat föreskrift; SJF 621 Föreskrifter för transport av farligt gods, först förkortad Gtff, sedermera RID-S. Fram till 1990 var endast vissa delar av RID översatta till svenska. Regler om hur cisternvagnar för vätskor skulle konstrueras och märkas reglerades då i §§ 57-58 i SJ särtryck (str) 152 Förordning angående rullande materiel vid Statens järnvägar. T.ex. angavs där kravet på den s.k. "träfracken"; "Cisternvagnar, som äro afsedda för transport af vätska, som öfvergår i gasform vid vanligt tryck, skola vara försedda med öfverbyggnad av trä". Ett exempel på en sådan vagn var UGJ Q12 500004 [P], avsedd för Skutskärs bruks klortransporter. I samma särtryck reglerades också, att "å sådana cisternvagnar, som äro afsedda för transport av eldfarliga oljor, orden 'Eldfarlig olja' skola målas å behållarens båda sidor med minst 75 mm höga bokstäfver." Slutligen fastslogs att "vagn, tillhörig trafikant, skall efter ordningsnumret föres med beteckningen [P]". Med "trafikant" avsågs alltså industrier eller vagnbolag, ägare till privatvagnar.

I transportvillkoren för "laster av olika slag" i § 43 i SJF 010 Säkerhetsordning (säo) återfanns de bestämmelser som mer direkt berörde trafiksäkerheten i den operativa driften, t.ex. om skyddsvagn krävdes, om vagnar med farligt gods fick gå i resandetåg eller inte (normalt det senare), varningsetiketternas utseende, m.m.

I internationell trafik mellan Sverige och utlandet användes RID i fransk/tysk språkversion, vilken togs in i SJ föreskrifter som SJF 606 V Reglemente för internationell järnvägstransport av farligt gods (RID). 1990 gav Statens räddningsverk (SRV) för första gången ut RID/RID-S i komplett svensk översättning. RID hade då genomgått en större omarbetning, och i SRV:s utgåva arbetades RID-S in i RID, med en spalt för RID-S och en för RID, där reglerna särskilde sig. Denna struktur behölls fram till 2001 års utgåva av RID/RID-S, som innebar en helt ny struktur, harmoniserad med reglerna för vägtransporter av farligt gods, ADR. RID-S ges sedan dess ut som bilaga S till RID (på samma sätt ges ADR-S ut som bilaga S till ADR). SJ fortsatte att ge ut RID/RID-S formellt som SJF 621 fram till bolagiseringen 2000/2001. År 2009 bildades MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som då också tog över SRV:s roll som transportmyndighet för farligt gods, vilket bl.a. innebär utgivning av den svenska utgåvan av RID/RID-S. Internationellt ansvarar OTIF för förvaltning och utgivning av RID.

Till SJF 621 gav SJ 1987 ut SJF 621.1 Interna föreskrifter för transport av farligt gods (RID-SJ) (1994 ändrades titeln till Farligt gods vid SJ, interna föreskrifter för SJ-personal), samt SJF 621.2 Hjälphandbok till SJF 621/RID-S, som vände sig till expressgodsets personal. Vidare fanns SJF 016.1 Transportkort för farligt gods, som främst var avsedd "som ett hjälpmedel för järnvägspersonal, när det inträffat ett missöde." Motsvarande information som stod i transportkorten finns idag på MSB RIB under Farliga ämnen. Precis som SJ hade egna interna tilläggsbestämmeslser till RID/RID-S före bolagiseringen 2000/2001, har de järnvägsföretag som idag bedriver transport av farligt gods sina egna, eller branschgemensamma, tilläggsbestämmelser för dessa transporter.

Lagstiftning

I Sverige saknades en sammanhållen lagstiftning kring farligt gods-transporter fram till början av 1980-talet, då Lagen (1982:821) om transport av farligt gods (LFG) och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods började gälla. Lagstiftningen genomlystes 2004 i utredningen Ny reglering för transporter av farligt gods (SOU 2004:87), och resultatet blev nu gällande lagstiftning; Lagen (2006:263) respektive förordningen (2006:311) om transport av farligt gods. Både lagen och förordningen gäller för samtliga transportslag, det vill säga järnvägs-, väg-, sjö- och lufttransporter.

Inom EU finns det sedan länge en strävan att harmonisera lagstiftningen om farligt gods i unionen. Genom rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg, "RID-direktivet", gjordes RID tillämplig på järnvägstransporter inom och mellan medlemsstaterna i EU. I RID-direktivets bilaga gjordes sådana hänvisningar till RID att den blev en del av direktivet. Motsvarande direktiv (94/55/EG) för ADR kom ett par år tidigare. Båda dessa direktiv ersattes 2008 av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar ("RID/ADR/ADN-direktivet"), som anger att alla medlemsländer och länder anslutna till EES ska tillämpa RID, ADR samt ADN både för transporter mellan och inom EU- och EES-länderna. På detta sätt är RID, ADR och ADN även tvingande för nationella transporter.

Orangefärgad skylt och varningsetiketter

Exempel på de äldre varningsetiketterna i 1967 års RID (t.v.) och FN-rekommendationernas varningsetiketter i 1973 års ändringstryck (mitten) samt den orangefärgade skylten i 1975 års RID (t.h.). De orange varningsetiketterna infördes i 1924 års utgåva av RID (i bihang IX). Som kuriosa kan nämnas, att just 33/UN 1088 har "hängt med" genom åren som förlaga till den orangefärgade skylten och finns med i RID och ADR än idag. En likadan skylt användes i säo fr.o.m. 1979 års utgåva, men i ändringstryck 14 till säo, daterat 1996-05-13, användes i stället 23/UN 1965 som förlaga, oklart varför.

Den orangefärgade skylten med farlighets- och UN-nummer, infördes i RID fr.o.m. 1 januari 1975, och beskrevs i marginalnummer (mnr) 1800-1802. Allmänna föreskriften om detta återfanns i ett nytt mnr 13. Enligt missivet till SJF 606 V angavs att föreskrifterna om 'orange tavla' skulle börja gälla vid en senare tidpunkt, då ännu inte beslutad. P.g.a. svårigheter att ta fram skyltar och dekaler försköts kravet på orange tavla till 30 juni 1976. I missivet till ändringstryck (ätr) 10 av SJF 621, med giltighet från 1 januari 1979, infördes krav på orangefärgad tavla på cisternvagnar för vissa ämnen, med hänvisning till mnr 11 och mnr 1800-1802 i Bihang VIII. Inrikes började reglerna gälla fr.o.m. 1 april 1979. Under en övergångsperiod av fyra år räknat från oktober 1975 fick dekaler, påmålning eller annat likvärdigt sätt användas i stället för tavlor. Dessa övergångsregler var sannolikt bakgrunden till den påmålade tavlan på gasvagnen i Böle (jmf nedan).

År 1973 infördes FN:s varningsetiketter i RID och i SJ säo, i princip samma som används än idag. Tidigare användes rektangulära, orange, varningsetiketter. På denna bild av en fransk gasvagn, uthyrd av SATI till EKA i Bohus och tagen i mitten av 1970-talet, ses den äldre formen av varningsetikett t.h. på cisternen och vid vagnsändarna. Bytet till de nya varningsetiketterna var omstritt; många menade att de olika färgerna inte tydligt signalerade någon fara. På vagnen ses också den orangefärgade skylten. En intressant blandning av äldre varningsetiketter och ny orangefärgad skylt!

Den orangefärgade skylten med farlighets- och UN-nummer har kallats lite olika genom åren; 'märkning', 'tavla', 'identifieringstavla', 'ID-tavla', och 'skylt' har varit vanligast i svenska dokument. Likaså har 'UN-numret' kallats både godsidentifieringsnummer (förkortades GID), FN-nummer och ämnesidentifieringsnummer (i 1990 års utgåva av RID/RID-S). I 1999 års RID/RID-S användes 'UN-nummer' som term. Om det var först då som den termen började användas, eller tidigare, återstår att ta reda på. Det som idag (åtminstone sedan RID/RID-S 1990) kallas 'farlighetsnummer' (siffrorna i övre raden) kallades förr för faroidentiferingsnummer.

"Kruttåg"

Ett ämnesområde som tidigt ägnades extra stor uppmärksamhet i regelverken, var (och är) transporter av explosiva ämnen, av naturliga skäl. T.ex. fanns det speciella kruttåg, som hade speciella regler i säo. Ett kruttåg definierades i säo § 43 i 1968 års ändringstryck (6) som: "tåg som är upplåtet för explosiv vara av transportklass C men ej för:
1) resande,
2) brandfarlig vätska,
3) annat lätt antändbart gods,
4) lastad eller tom gasvagn".

Kruttågen skulle åtföljas av en övervakningsman och tågpersonalen skulle orderges på blankett S11 att sådan medföljde tåget. Vidare fanns krav på att vagnen skulle vara obromsad (för att undvika gnistor som kunde antända lasten), liksom att det var förbjudet att röka eller tända eld i närheten av dessa vagnar. Kravet på övervakningsman försvann ur säo "någon gång" i slutet av 1980-talet.

Privata Nora-Bergslags Järnväg (NBJ) hade omfattande regler kring kruttågen "och övriga tåg med explosiva varor", vilket var rätt naturligt, eftersom en stor del av banans verksamhet var kopplad till Nobel-koncernen och dess verksamhet i både Gyttorp och Bofors; centrala orter i krut- och vapentillverkningen. T.ex. ägnas 10 sidor (59-68) i NBJ tidtabellsbok (tdt) del A från 1971 enbart åt transporterna av explosiva ämnen och ger en inblick i vardagen vid denna järnväg. Tdt del A motsvaras idag (i princip) av linjeboken. Naturligtvis förekom andra farligt gods-transporter vid NBJ, och det fanns en hel del cisternvagnar vid NBJ, t.ex. NBJ Q12 502052 [P] avsedd för transport av 33/UN 1294 Toulen (jfr. också nedan). NBJ förstatligades 1979 och delar av banan lades ner de kommande åren. Kvar idag är dels sträckan Strömtorp-Bofors, dels museijärnvägen NBVJ.

En skyddsvagn var en vagn som inte var lastad med farligt gods (ofta var de olastade) och syftet med den var att separera vagnar eller vagngrupper med visst farligt gods från andra vagnar eller vagngrupper med annat farligt gods, och i vissa fall mellan lok och vagn med farligt gods. Framför allt handlade det om att separera explosiva ämnen från andra, och just dessa regler finns ännu kvar, fast man nu talar om skyddsavstånd (RID 7.5.3), som ska finnas mellan vagnar eller vagngrupper med explosiva ämnen och andra vagnar med farligt gods.

Farligt gods på järnväg i bild

På sidorna intill och nedan visar jag exempel på vagnar och tåg med farligt gods, inte bara i Sverige. En del bilder har välvilligt ställts till förfogande av andra fotografer, stort tack till er! Foto: © där ej annat anges: Johan Hellström.

Ett farligt gods-lastat godståg passerar Koblenz på rechte Rheinstrecke den 16 maj 1997.

Ett av HGK:s godståg i Brühl-Vochem i Tyskland den 23 juli 1998. Sist i tåget gick fyra farligt gods-lastade cisternvagnar.

VTG- och Nacco-cisternvagnar med farligt gods i Kristinehamn den 4 april 2012.

RBH G 1206-lok 804 växlar farligt gods-vagnar i Gladbeck West i Tyskland i april 2018. Notera den mer färgglada Wascosa-vagnen i mitten.

VR Dv12 2503 och 2518 med farligt gods-lastade cisternvagnståget T 4059 rullar in i Isalmi/Idensalmi en julikväll 2019.

Det s.k. "Insatståget", draget av Hector Rail 243.106 Ericsson, i Gällivare på morgonen den 1 november 2019.

GC Rd2 1131 med ett cisternvagnståg för transport av brandfarliga vätskor i Göteborg-Marieholm i mars 2021.

Hector Rail 243.106 Ericsson med tåg 40501 från Gällivare och Kiruna ankommer Luleå C i den ljusa sommarkvällen i juni 2021.

Genom Le Prese i Graubünden i sydöstra Schweiz, går Berninabanan (en del av Rhätische Bahn) på gatuspår. Sist i detta tåg mot Tirano gick denna septemberdag 2021 cisternvagnarna RhB Za 8105 och 8126 för transport av 30/UN 1202 Dieselolja. Det är onekligen ovanligt att farligt gods transporteras i persontåg på detta viset, men i Schweiz verkar det mesta vara möjligt på järnvägen!

Växling med farligt gods-vagnar inne på LKAB:s sjöbangård i Kiruna en julieftermiddag 2022. "Växelhoj" denna dag var Hector Rail 243.117 De Glehn.

Exempel på storcontainrar märkta med varningsetikett nr 2.2 Gaser, ej brandfarliga, ej giftiga; nr 3 Brandfarliga vätskor och nr 5.1 Oxiderande ämnen i Åmyran i maj 2023.

Ett av DB Cargos godståg passerar ställverkstornet Blokpost 9 på rangerbangården Antwerpen Noord i Belgien i juli 2024. Närmast lok ses två cisternvagnar för transport av farligt gods.

Källförteckning

Arbetsmiljöverket: AFS 2020:1 Arbetsplatsens utformning

Banverket/Statens Räddningsverk, SRV (2000): Ökad säkerhet för farligt gods på järnväg, B00-3093/83

Carstens, Stefan und Westermann, Harald (2020) Güterwagen Band 7 Kesselwagen für brennbare Flüssigkeiten, Verlaggruppe Bahn GmbH, MIBA-Miniaturbahnen, Fürstenfeldbruck

Carstens, Stefan und Westermann, Harald (2021) Güterwagen Band 9.2 Chemiekesselwagen DB, DR und DB AG, Stefan Carstens Eisenbahn-Dokumentation, Hamburg

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar

Ekeving.se (2017): Skrikbo - urspåring och klorgasutsläpp 1957

Fast, Jon: Godsvagn för kruttransporter, TÅG 3/08

Försvarsutskottets betänkande 1998/99:FöU7: Säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods m.m.

Järnvägsinspektionen: Järnvägsinspektionen informerar (urval)

Järnvägsinspektionen (1998): Temainspektion, farligt gods; tillsynsrapport 1998:4

Järnvägshistoriskt Forum

Järnvägsmuseet DigitaltMuseum

Mangård, Nils (1966) Säkerhetsföreskrifter för transport av farligt gods - några aktuella utredningsfrågor, SvJT 1966 s. 618

MSB föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg RID/RID-S (flera utgåvor)

MSB Transport av farligt gods Väg och järnväg (flera utgåvor)

Prop 1981/82:94 om transport av farligt gods

Prop 2005/06:51 Transport av farligt gods

Ridder, Klaus (2015) Gefahrgut historisch, Gefährliche Ladung Special 2015, Storck Verlag Hamburg

SFS 1982:821 Lagen om transport av farligt gods

SFS 1982:923 Förordning om transport av farligt gods

SFS 2006:263 Lagen om transport av farligt gods

SFS 2006:311 Förordning om transport av farligt gods

SJ: Farligt gods - Samhällssäkra transporter, Anvisningar för SJ:s personal, aug 1997, SJ bl 67 110 (SÄ 91-02 C)

SJ: Viktigt om farligt gods - För dig som är förare 1995-1997, SJ stab Trafiksäkerhet, SJ bl 67 106 (SÄ 95-12A)

SJF 010 Säkerhetsordning (säo) - flera utgåvor

SJF 606 V Reglemente för internationell järnvägstransport av farligt gods (RID) - flera utgåvor och missiv

SJF 621 RID-S - flera utgåvor

SOU 1956:50 Brandfarliga varor

SOU 1971:20 Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg (ADR)

SOU 1997:109 Kemikalieolyckor m.m.

SOU 2004:87 Nya regler för transporter av farligt gods

SJ särtryck (str) 152 Förordning angående rullande materiel vid Statens järnvägar, Stockholm 1913

Sjöö, Robert (2018) Järnvägsmuseets stjärnor, Statens Maritima Museer/Järnvägsmuseet, Gävle

SRV: Farligt gods - Information från Räddningsverket, urval 1998-2004

SRV FoU Rapport (1999) Skyddsvagnars betydelse för säkerheten vid transport av farligt gods på järnväg

SRVFS Inrikes transport av farligt gods på järnväg (RID-S) (flera utgåvor)

Transport-Journalen 3/98: Hög beredskap vid farliga godstransporter

Transport-Journalen 2000: Farligt gods åter i fokus

Transport-Journalen 4/2002: Många regler för säkrare hantering

Wascosa AG: Wascosa Eurotank/Infoletter (flera utgåvor)

Egna anteckningar, foton och iakttagelser

Svenska godståg Hem