Den schweiziska krokodilen

Hem Lokförarvardag

I september 2015 kom den legendariska schweiziska "Krokodilen" SBB Ce 6/8^III 14305 för första (och sannolikt enda) gången till Sverige. Loket ägs och förvaltas av SBB Historic i Olten i Schweiz. Loket och dess följeslagare hade bjudits in av Järnvägsmuseet i Gävle med anledning av firandet av den svenska eldriftens 100-årsjubileum.

Jag fick redan hösten 2013 frågan om jag kunde ställa upp som förarlots, vilket jag gärna gjorde! Jag lotsade två gånger, dels lördagen den 12 september mellan Älvsjö godsbangård och Gävle, dels tisdagen den 15 september, mellan Nyköping och Norrköping. För mig började dock äventyret redan på fredagen den 11 september i Hagalund, då loket för första gången spänningssattes på svensk mark. Här växlas loket till ett spår med kontaktledning, med hjälp av Swedtracks T43-lok.

Ett historiskt ögonblick! "Krokodilen" spänningssatt för första gången någonsin i Sverige.

Sedan allt visat sig fungera som det var tänkt, vidtog en provkörning in till Stockholm C und zurück. Jag följde med in till "Cst". På vägen in körde vi parallellt med en av SJ:s X2:or, något som rönt viss munterhet hos den schweiziska personalen.

På "Cst" ställdes loket upp på spår B1, som normalt används för reservlok. Därefter bjös alla på fika.

Dagen därpå, den 12 september 2015, var det "Dagen K" som i Krokodil! Klockan ringde tidigt och jag sällade mig till övrig personal i Hagalund. På bilden förses lokets lyktor med rött filter, eftersom det skulle gå sist den första biten ner till Älvsjö godsbangård.

Från Älvsjö godsbangård gick "Krokodilen" främst. Innan avgång bjöds all personal på välbehövlig frukost i den stiliga restaurangvagnen.

Strax före klockan 06 lämnade vi Älvsjö godsbangård och begav oss norrut. Här anar man hela tåget.

På vägen upp mot "Cst" körde vi på den Gamla Årstabron.

Framme på Stockholm C. Jag var inte helt ensam om att ta bilder, om man uttrycker sig milt...

Punktligt klockan 06:22 avgick vi från Stockholm C och anträdde den makliga färden upp mot Gävle. Lokets sth är 65 km/h, så vi stannade på flera orter för varmgångskontroll och förbigångar. Här passerar vi Hagalund, där man dels kunde se ett betydligt modernare Schweiz-tillverkat fordon (MTRX X74), liksom det orange Rc4 1290, som senare under dagen skulle dra City Express-tåget till Gävle.

Eftersom "Krokodilen" saknar svenskt tågskyddssystem var vi två svenska förare som lotsade vår schweiziske kollega, som körde.

I samband med fyrspårsutbyggnaden förbi Upplands Väsby, krävde enligt uppgift godsherren på Väsby slott att kontaktledningsstolparna skulle målas gröna, som villkor för att upplåta mer mark, där banan skär igenom slottsparken. Så blev det, men övriga stolpar längs sträckan är galvaniserade och stålgrå.

I Märsta fick vi vänta vid infarten på att ett pendeltåg skulle korsa vårt spår. Ett perfekt tillfälle för en bild!

I Uppsala stod vi drygt en halvtimme och loket beundrades av gammal som ung!

Vid Löten pågick dubbelspårsbygget för fullt.

Ett historiskt lok på historisk mark. Dubbelspårsbygget genom Gamla Uppsala går oförtrutet vidare, och eftersom jag inte kör här särskilt ofta längre blir ju skillnaderna ännu tydligare.

Vid Samnan (och på många andra ställen längs vägen) stod fotograferna på rad. Jag tyckte att jag och mitt tåg blev ordentligt fotograferat när jag körde Orientexpressen 2,5 år tidigare, men det var ingenting jämfört med denna resa!

Mellan Skyttorp och Örbyhus blev vi, under ivrigt fotograferande, förbigångna av City Express-tåget, draget av Green Cargos orange Rc4 1290.

I Örbyhus fick vi stå "på sidan" en lite längre stund, i väntan på att en del andra tåg skulle förbigå oss...

...bl.a. SJ:s IC-tåg 80, som sakta körde förbi, så att alla ombord, såväl personal som resenärer, kunde fotografera "reptilen" ordentligt!

Dubbelspårsbygget mellan Skutskär och Furuvik hade också kommit en bra bit på väg. Den nya linjen svänger av åt vänster.

Även på Skutskär norra blev det uppehåll för förbigång och tågmöte.

I Gävle körde vi rakt igenom och ut på Gävle godsbangård.

Därifrån backade vi sedan upp i spårtriangeln mot Hagaström, varifrån vi sedan körde rättvända in på museiområdet.

Under ivrigt visslande med luftvisslan och ivrigt fotograferande körde vi in på bangården på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Jag tror nog att jag aldrig tidigare har sett så många järnvägsentusiaster, tillsammans med intresserad allmänhet, på samma gång!

Tisdagen den 15 september anträddes färden söderut mot Schweiz från Stockholm. Jag åkte med i tåget till Nyköping, där jag och kollegan RM tog över som lotsar ner till Norrköping. Det var ett ännu mer imponerande tåg, närmare 385 meter långt. Färden gick över Södertälje hamn, och här passerar vi bron över Södertälje kanal. Bakom "Krokodilen" gick nyreviderade SJ Rc1 1007.

I Södertälje hamn blev uppehållet ofrivilligt långt, på grund av krånglande järnvägsbyråkrati...

Här har vi kommit till Vagnhärad i väntan på tågmöte. Det var större problem i trafiken längre söderut, vilket påverkade trafiken på Nyköpingsbanan också, vilket gjorde att vi blev ännu mer försenade.

Det lägre uppehållet ägnades givetvis åt fotograferande...

...liksom besök i kungliga väntsalen, som särskilt öppnades för oss.

Så småningom fick vi fortsätta vidare. Närmast efter loken gick SBB Historics salongsvagn och restaurangvagn, följda av tyska liggvagnar. Här passerar vi plankorsningen Mälby gård mellan Lästringe och Tystberga.

Kurvan innan Sjösa bjöd på bra fotoläge...

...liksom infartskurvan till Sjösa.

Framme i Nyköping i kvällssolen.

Kvällshimmel i Enstaberga sedd från förarhytten.

Mellan Enstaberga och Jönåker.

Även i Jönåker fick vi vänta på både förbigång och tågmöte.

I Jönåker hade man god vy över tåget i hela sin längd.

Efter Jönåker fick jag prova på att köra! Mycket nöjd, som synes, men det var inte helt enkelt.

Utsikt från förarplats mellan Jönåker och Ålberga.

Uppehåll i Kolmården, medan mörkret sänkte sig.

Ett av Sveriges vackraste linjeavsnitt är enligt min uppfattning sträckan förbi Getå.

Framme i Norrköping. Intresset för Krokodilen gick inte att ta miste på!

Till sist en bild av tåget bakifrån. Sist gick det stiliga Du 109 från 1925, jämnårig med Krokodilen och levererad lagom till Västra stambanans elektrifiering. Loket tillhör museiföreningen Östra Skånes Järnvägar i Kristianstad. Krokodil-äventyret var över för min del, och jag åkte hem trött, med ett brett leende på läpparna!

Hem Lokförarvardag